LK symbolen för ett kvinnoideal?

Godkväll!

Av en slump eller rättare via dagens DN läste jag denna krönika. Jag vet inte riktigt än vad jag tycker om den, antagligen mest en gäspning eller ett hm. Blott och bart.
Återkommer mycket eventuellt omkring detta.
LK för mig är helt enkelt en skön kofta, knuten eller inte, lätt att slänga på sig och jag känner mig lite hyfsat prydlig, passar till prästskjortan och det är bra. Det bästa är nog att den kan vara slappskön och faktiskt många gånger ersätta en strikt kavaj.
Jag vet inte men jag anar att mönstret och modellen tilltalar många av oss som en förlängning av allmogekultur, en svensk variant av lusekoftan, en trasmatta för kroppen,  men vad vet jag, jag är teolog inte textilforskare.
I min Oddiga rob finns för övrigt endast två stycken LK, den ovan i ull och en ljust blå i bomull.
Jag är dock oerhört svag för den tidiga höstens blå med snöstjärnor som glesar ut sig ju längre ner på koftan man kommer, den kan jag inte riktigt se mig mätt på och jag anar att den kan hamna i min boning. Jag tror också att den är utmärkt till min höstgt flanelliga Firestarter remix dress.
Förresten känns det inte långt borta med flanell just nu.

Allt gott och nu bloggenad