Nyss hemkommen från några dagars konfirmandläger i Göteborg och med en blandning av allvar och nöje i bagaget upptäcker jag att min kamera, den som jag glömde hemma, inte längre vill fungera.
Så med min barn och ungdomstids stora fråga går jag väl ut i torsdagen.
Jag tror att det är Raine Navin på Kalmar hemslöjd som skapade affischen någon gång på 70-talet och den hänger i mitt föräldrahem i ögonhöjd när man öppnar badrumsdörren. En fråga utan frågetecken att fnula lite över.
Annars har jag traderat hem en klänning som en gång i tiden bodde här, såldes, saknades och nu återvände.
Annars nr.2 känner jag en viss klädleda, är inne i fasen liten-men-naggande-god-garderob men jag avvaktar väl till anfallet går över. Det är ju roligt med kläder, så är det men jag önskar ibland att jag vore lika intresserad på att samla kronor och ören som gamla plåtburkar och klänningar.
Allt gott
Tycker affischen är ljuvlig...det kan ju betyda en del annat än vad det bokstavligen står.. Jag har äntligen kommit över plåtburksfasen, men den blev ju ersatt av mandelkvarnsfasen... Även här har det traderats hem en länge önskad klänning, som jag dessutom fått i present. Men ska sanningen fram, hade jag köpt den oavsett...För visst är det kul med kläder även om en buffert inte hade skadat. Kramar
SvaraRaderaVisst är affischen bra, den tvingar till eftertanke.
RaderaJa, dessa faser vi går igenom, men lite roligt är det allt.
Just nu skulle jag nog kunna ha en grusfas känner jag, dessutom är jag definitivt i gatstensfasen. De är ju bara så snygga.
Grattis till klänningsfyndet.
Kramar