Det där med vikten och hälsan och orken.

Äldre smörgåsskrin i plåt fotad på gårdagens antikmarknad i Askersund

Så här är läget:

Vikten: 

15-20 kg för mycket för att jag ska känna mig nöjd och belåten och trivas med mig själv. 

Hälsan: 

av någon outgrundlig orsak har jag bra värden men skulle tro att jag lever på gamla lagrar och det håller helt enkelt inte längre.

Orken: 

det är här jag inte känner igen mig själv, inte alls och det skrämmer mig. Det är inga som helst problem med att gå långa promenader men sedan blir det jobbigare. Konditionen är bortglömd, flåset är som bortblåst och min styrka är fullständigt förlorad. Nåja inte riktigt men så pass mycket att jag på allvar blir orolig.

Sömn:

Skulle nog kunna sova 10 timmar varje dygn och ändå inte vara utvilad, inte bra.

Maten:

Varje dag börjar på bästa sätt med nyttig frukost, det är sedan det urartar till en aldrig sinande ström av kakor, bullar, tårtor, landgångar, fika, fika och fika...vilket gör mig än fetare, tröttare och totalt urless.

Träning:
Obefintlig om jag inte räknar in promenader, husmålande, vedstapling och annat sånt.
Jag saknar att simma men kommer mig inte för att ta mig till badhuset, ett badhus som ligger 2 kvarter bort på ett ungefär.

Ålder:

55 år. Det måste till en förändring, så är det bara. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att det ska fortsätta på detta viset! 

En förändring är livsnödvändig, för livet och hälsan och orken och glädjen.

Var någonstans tillät jag att det gick så fel?

Jag kanske ska ägna det någon tankeomgång men jag tror inte att det hjälper, det som hjälper är att ta tag i vikten och hälsan och orken härifrån och framgent.

Garderoben:

Jag skulle tro att ungefär 10% av min garderob sitter hyfsat snyggt på mig, resten går inte att visa mig i om jag nu till äventyrs skulle få trasorna på kroppen, eller så skulle det bli just trasor om jag försökte.

Även om jag älskar trasmattor så inte har jag tänkt mig min Mollyrob ska bli till en Odd trasmatta.

Så!

även om jag skrivit om att ta tag i detta ett par gånger tidigare har inte läget varit så erbarmligt katastrofalt som det är nu. Det är nu eller aldrig, det är nu som resterande del av livet formas och förhoppningsvis är det en rejält stor del kvar.

Bloggframtid:

Antingen startar jag en blogg om min väg mot ett hälsosammare liv eller så gör jag ganska täta inslag här. 

Vad tycks om det? jag tar mer än gärna emot synpunkter.

Allt gott!