I ett knotigt äppelträd

 där hamnade dessa två för lite häng tillsammans.

Kjolarna från Odd Molly och kollektionen The art of non sense.

Kanske ingenting för sommarens soliga dagar just men

med kalla höstvindar och färgglada löv runt benen

så är de helt perfekta.

Stickade,ungefär bäst enligt mig.

Lite lagom kvinnligt vippiga i nederkant.

Perfekta till tjocka kalasbyxor, grova skor eller boots.
Lite klappar jag faktiskt i händerna över deras utsökthet.

 Och nu kan ju vän av ordning fundera varför i hela fridens namn

det sjungs lov till stickade ullkjolar mitt i sommarvärmen.

Det finns en mycket logisk förklaring, det gör det.

Jag har under lång tid kamperat ihop med endast den ljusa,

jamen ni vet det där med att favoriter i flera färger är smart

så jag har tänkt in den vackra blå i klädkammarens gömmor.

Men den har gäckat mig och slunkit ur mina händer ett antal gånger.

Plötsligt händer det!

Utmärkta Katinka har bloppis, in och kika.

Med lite lätt andnöd mailar jag och nu är kjolen här och min.

Så nu undrar jag över namn och om den finns i fler färgställningar.

Jag tror att jag har sett den i en brun färg.

Nu bloggenad och bokläsande på altanen.

Kram och godkväll på er.