Så här är verkligheten, totalt osminkad,
en helt vanlig dag med arbete, tårtfix och lite annat.
Det finns få saker som jag tycker så mycket om som tidningar
om inredning, bloggar om inredning, läsa om inredning.
När jag var liten så ritade jag och byggde små minihus, ständigt och jämt.
Vad kunde gå fel eller också så känner jag mig ganska nöjd med det ickeperfekta.
Som en öppen diskmaskin, skåp från det glada 70-talet, sportstugeskåpen som jag kallar dom.
Byt ut, byt ut skanderar barnen, orginal säger jag och rycker på axlarna.
Bänkskivor i sten från Borghamn, vitt fasat kakel (faktiskt nytt)
Golvet det rutiga som är värt en historia i sig, blev till slut gratis.
Rött smegkylskåp, importerat från Norge, det blev billigast så, sant.
Gammal affärsdisk, upphittad på S. systers gamla dansbana. Jo, man kan bo med en gammal dansbana mitt i Smålands djupa skogar och hur romantiskt är inte det.
En gammal avskavd grön blomsterhylla för pelargoner i gamla krus och en liten katt från Tillinge som kikar fram. Och så kronan på verket då, dessa bruna fönsterbågar, alltså det är inte snyggt men till vita väggar så funkar de men det värsta är nog att jag faktiskt börjar tycka att de är riktigt fina, trots allt. Orginal och passande för ett hus med joddlarbalkong. Hm, joddlarbalkong och Soundofmusikkjol, var ska detta sluta.
Nu blir det en bit getost, jordgubbar och lite rosé så här dagen innan midsommar.
Rena rama lyxen.
Kramar.
Å jag älskar rutiga golv ( å smeg) Nr jag var liten var mitt rum husets föredetta kök, grön och vit rutiga golvplsttor, när jag skulle flytta hemifrån så blev jag förälskad i första lägenheten jag tittade på, köket hade blå vita rutor på golvet ett skafferi att gå in i med fönster huset hade jätte stora fönster och ett par meters extra takhöjd... Jag blev kvar i 10 år och saknar min lägenhet ibland i smyg! Jag blev allt lite förtjust i ditt kök - precis som det är!
SvaraRaderaDet är någonting särskilt med rutiga golv och jag förstår att du kan sakna din gamla lägenhet, den låter som en liten dröm.
RaderaJa, jag börjar också tycka om det, huset hade S. när vi träffades och det var mest boktravar överallt och gamla artiklar, vilket är trivsamt till viss del men sakta men säkert lyfter jag in det lite ruffa. Allt det vita är vackert och jag kan inspireras men själv lyfter jag in det lite nötta och blandar med färgrika moderna tavlor.
Kramar