måndag 22 april 2013

dags för sparhunden igen eller vad var det som gick fetfel eller tillbaka på ruta ett



Just nu lever jag i eftertankens kranka blekhet eller hur det nu heter. Ja så är det och ibland blir det inte som jag tänker mig det hela. Jag hade tänkt in den här våren som piggare och ett stort antal kilon mindre. Så blev det nu inte.
Livet, stress, lite medikamenter, konstant trötthet, för lite motion, för mycket choklad i ett härligt sammelsurium gjorde att det som började på ett utmärkt och förträffligt sätt slutade i platt fall. Eller ett totalt haveri om jag ska vara ärlig och det ska jag vara.
Jag vet inte om någon av er kommer ihåg projektet med att göda sparhunden samtidigt som jag minskade måtten. 100:- för varje förlorat hekto skulle stoppas i sparhunden för framtiden och något trevligt att göra, gick jag upp i vikt skulle motsvarande pengar skänkas till välgörande ändamål.
Det är bara att krasst konstatera att sparhunden göddes, och det bra, men de välgörande ändamålen vann med ett par hundralappar, så ingenting ont som inte har något gott med sig.
Men nu är det dags igen, det är det och jag är så innerligt trött på att vara trött och att väga för mycket (för mig alltså).
Så efter att ha varit på Odd Molly Fun Days och verkligen ha haft just Fun Days så såg jag mig själv på bild, fina bilder, varma bilder, glitterglädjebilder men bilder som också gjorde mig sorgsen in i själen. Varför har jag låtit det hela fortgå, hur gick det så snett och varför? frågor att fundera över men också ett kroppskrälle att börja ta hand om på olika sätt.
Jag har ännu inte passerat 80 kg men det är endast några få hekto kvar dit så nu är det nog. Basta! 
Nu tänker jag ta tag i det här på bästa sätt och har tänkt tillbaka på när jag kroppsmässigt mått bäst och det har varit när jag har vägt mellan 58-62 kg.
Många skulle nog tycka att även det är för mycket men jag är ingen smal person och kommer heller aldrig att bli det. Däremot har jag varit rejält vältränad och saknar det.
Så nu blir det detta att ta tag i under sommarmånaderna och jag kommer att ta bloggen till min hjälp och skriva några rader, om inte varje dag så nästan.
Dessutom är det inget skoj att en mängd med vackra kläder inte kommer på eller sitter som jag vet inte vad.

Kramar och godnatt.

10 kommentarer:

  1. Åh fina du, jag tycker att du är jättefin som du är. Men jag vet hur det känns att vara "mer" av sig själv än man gillar. Jag fick samma uppenbarelse nu från träffen också i och med bilderna. Jag visste innan att jag är för stor för vad jag trivs med och jag har påbörjat resan men bilderna fick mig inte att må så bra, jag känner inte igen mig själv. Ingen rolig känsla alls.

    Så nu kör vi, eller hur? *pepp pepp*

    Kram
    P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej P.
      Nu peppar vi varandra, det gör vi och jag tyckte om ditt uttryck om att vara mer av sig själv än man gillar. Det är inte roligt när bilderna av en själv gör att man inte känner igen sig. För mig är det en kombination av att minska måtten och bli mer träningsbenägen.
      Kramar

      Radera
  2. Det där med vikt är knepigt.....jag väger lite mer än för 7-8 år sedan men mår inte dåligt av det ....men ständigt tänker jag mig för så att det inte blir mera kilon.
    Jobbigt för en som tidigare kunde äta vad som helst och inte öka i vikt.
    Jag peppar dig!
    Kram Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Titti!
      Det är just det, att inte släppa taget och det är det jag har gjort och det är inte skoj när jag inser att det är så det är.
      Tack snällaste för ditt pepp.
      Kramar

      Radera
  3. Här kommer mer pepp!:)
    Är det inte härligt nu så säg att gå ut och gå långpromenader i skogen?=) Har just varit "på konsert" i skogen med de vita och samtidigt fått motion:)

    Kram
    Adela

    SvaraRadera
  4. Adela!
    Tack så mycket finaste du för pepp och jo, långa promenader är härligt och jag måste komma igång med dem även utan en liten hund bredvid mig och där har vi nog en del av problemet. Inga långa vovvenader längre. Tack för den insikten.
    Kramar från Eva

    SvaraRadera
  5. Åh Eva, skickar pepp och när jag nu fick träffa dig för första gången, såg jag inte det du ser, utan en fin glittrande människa, men det hjälper inte vad någon annan säger, man måste må bra i sig själv också. (Jag har någon bild från Tapasstället jag så gärna skulle vilja skicka dig, du och Mari är så fina)Klemar

    SvaraRadera
  6. Flipfloppan!
    Jamen så där är det ju, vi ser inte till ytan på människor när vi möts och det är ju det bästa eller som det ska vara. Det är ju hur vi är som människor är det viktiga men det är ändå inget roligt när kilona kommer smygande.
    Anar att Adela satt huvudet på den berömda spiken. Sedan Otto dog så går jag ju inte längre mellan en och två timmar per dag och det är klart att det märks.
    Du får mer än gärna skicka bilden och jag skriver min nya mail hos dig.
    Kramar och tack för pepp

    SvaraRadera
  7. Du var så vacker på träffen och glittrade som Flippis sa...men jag förstår precis hur det känns och nu kör vi. :) Full rulle framåt och långa sköna promenader i skogen.
    Kramar
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lingonberrie!
      Nu kör vi och så här vill jag inte ha det längre.
      Tack för glitteriet.
      Kramar från Eva

      Radera