Det är någonting med dessa lappar som talar till hjärtat

Gammalt, nött, blekt och trött
men ändå bär jag det med mig vart än jag sätter ner bopålarna.
Detta mitt första gamla lapptäcke i samlingen.
Köpt för ca 25 år sedan och hemburet som i triumf.
Dukade upp rustik middag på det,
nåja, det hade varit en sväng i frysen först och i snön.
Doften var underbar.
Tänk ett gammalt lapptäcke,
svarta handdrejade fat,
korgar med hembakt bröd,
hemost och röror,
soppa i ett gammalt krus,
soppslev i silver med svärtat skaft,
gamla aldrig använda linnehandukar till servetter.
Kort sagt jag tyckte ju att jag hade lyckats få till det.
Men...
Replik 1: Ska vi verkligen äta på den där?
Svar 1: Nej, vi har ju dukat med tallrikar, de är till för att lägga maten på.
Replik 2: Det syns verkligen att ni är fattiga.
Det var liksom ridå där och då
men brödet var visst gott, det var det.
Så kan det också gå i livet.
Täcket lever vidare och pryder nu sin plats på verandaräcket.
Bekantskapen försvann, hej och hå.
Själv är jag väl ungeför som täcket,
gammal (fast inte lika gammal)
nött, blek och trött.
Med oplockade ögonbryn, ajajaj på det.

Allt gott!