Som jag letat...

och nu äntligen funnit igen.
Mitt lite skeva och buckliga kors,
tillverkat av god Klockrikevän
till min prästvigningsdag.
För något år sedan var det plötsligt bara borta.
Jag har sökt och letat,
som kvinnan som sopande letar efter sitt
borttappade mynt.
och när hon hittat det ställer till med kalas.
Just så känns det nu.
Jag vill ställa till kalas,
min glädje är stor,
mitt upphittade kors ska idag bäras i glädje.
Längst ner i en korg med sällan använda sjalar låg det.
Inkilat så det bara glimrade till.
Nu till högmässan!

Allt gott!