När gravljusen brinner
vi minns våra döda,
vi minns deras tid
som vävdes med vår.
Fast saknad kan bränna
som svedande låga,
vi anar den frid
som inte förgår.
När gravljusen brinner
och sorgen får tårar
som skymmer vår blick
och rör vid vår kind,
vi längtar din himmel
där sorg blir till glädje,
vi känner din tröst
i Hjälparens vind.
De gravljus som brinner
är spegling av Ljuset,
som lyser i död,
så natten blir dag.
Det ljuset är Kristus
som möter vid gränsen:
kom, var inte rädd,
min vän, det är jag.
Psalm 880 Psalmer i 2000-talet
Text: Christina Lövestam
Musik: Hans Kennemark
Tänt ljus o marschall har jag gjort.....Kram Titti
SvaraRaderaDet är någonting djupt trösterikt att tända ljus och minnas nära och älskade.
RaderaKramar
Kramar finaste Eva och tack för allt klokt du skriver;)
SvaraRaderaI em tänder jag ljus på pappas, farmor och farfars och mormor och morfars grav.
Adela
Det är någonting gott med att minnas och tända ljus för våra nära och saknade.
RaderaKramar
Vad fint! Var hos min pappas grav igår och tände ljus, har lite svårt att besöka kyrkogården men försöker övervinna det....väldigt vackert var det!
SvaraRaderaKram!
Mina tankar hos dig och det är inte alltid enkelt det där med att gå till kyrkogården.
RaderaKramar på dig
Tända ljusa minnas känns viktigt!
SvaraRaderaKram,
Annelie
Just så är det, det är viktigt att tänka på tidigare generationen men även här och nu.
RaderaKramar
Fina och tröstande ord. Tack för det Eva! Kram och hoppas du mår bra
SvaraRaderaHej där Marie!
Raderaoch jag anar att du är den Marie jag tror. Jag hittade psalmen för en tid sedan och tycker väldigt mycket om den. Jag tycker om vemodet men även hoppet i den.
Allt är bra med mig även om vissa förändringar kan behövas.
Kramar